Jag är här igen. Efter att ha läst om Prata-om-det kände jag att jag behövde skriva. Åtminstone för mig själv. Det som är mitt. Det som känns viktigt. Och inte bry mig om vare sig det blev bra eller dåligt. Men för mig själv menas också att jag vill öppna min värld för de som finns i min värld.

Mia Törnblom skrev i en av sina böcker att hon tyckte att det var värre att skriva en bok än att stå och föreläsa för 100-tals människor. Jag kan relatera till den tanken. Det är läskigt att skriva, men så oerhört skönt på samma gång.
Jag tycker det är lättare att få utlopp via skrivandet än i andra uttrycksmedel så varför inte använda sig då av det?